Klicka här om du vill se hela sidans bredd
Klicka här om du vill tillbaka

Järnvägen som går genom Rostock kallas Dalslandsbanan och invigdes 1879. Den anlades tillsammans med norska intressenter av Dalslands Jernvägsaktiebolag - DJ. Järnvägen kallades först "Fredrikshald - Sunnanå Jernväg" då den gick mellan Fredrikshald (Halden) i Norge och Sunnanå vid Vänern, strax öster om Mellerud.
DJ skötte trafiken fram till 1942 då den övertogs av Bergslagernas Järnvägsaktiebolag - BJ. 1947 förstatligades banan och övertogs sedan av Statens Järnvägar - SJ. Den gamla Dalslandsbanans sträckning är ändrad och tågen som passerar här idag går mellan Oslo och Göteborg.

 

I Dals Rostock har det funnits tre stationshus.
Det första stationshuset var en enklare anhaltsbyggnad som uppfördes strax efter järnvägens invigning 1879. Den var belägen rakt ovanför Rostocks Brunn och Badanstalt , ca 1 km norrut från den plats där stationhuset nu står. Vägen mellan anhalten och hälsobrunnen var mycket brant, vilket ofta gjorde det besvärligt att ta sig mellan tåget och brunnsanläggningen.

 

Svårigheterna medförde att resgods ibland fick hämtas med häst och vagn i Mellerud.
I ett resebrev från år 1889 skildras problemet:
"Allting här är ytterligt primitivt, men hyrorna äro billiga och maten likaså. Vägen från stationen går stuprätt ned i dalen, där hälsobrunnen ligger, och inga trappor ned finnes, utan badgästerna måste till hälften åka ned för berget och stigarna."
Samhället utvecklades och en modernare bebyggelse växte upp längre söderut. Med ökat antal affärsrörelser och småindustrier kom också behovet av en riktig järnvägsstation. En sådan byggdes 1908 på den nuvarande stationsplanen. Den gamla anhaltsbyggnaden togs tillvara och byggdes ihop med den nya. Den flyttades genom att man drog den på rälsen med hjälp av trallar. Den gamla anhaltsbyggnaden flyttades hit och blev väntsal och avdelning för bagage. En byggnad med två våningar uppfördes som bostad för stinsen och hans familj. Mellan bostaden och väntsalen byggdes en expedition.



Stationen invigdes på allhelgonadagen, den första november 1908.
Det är alltså en modell av denna järnvägsstation som nu står här i skala 1:2.
Samtidigt med det nya stationshuset fick Rostock sitt första postkontor. Det var inrymt i expeditionen fram till 1919 då det flyttades till det lilla vita huset strax öster om stationen. (Där Britta Andersson nu har keramikverkstad). Mellan 1930 och 1967 fanns postkontoret sedan på Lövåsvägen.
Stationshuset var mycket vackert med tinnar och torn, snickarglädje och drakornament. Den var inspirerad av flera olika stilar som var populära på den tiden. Nockdekorationerna och de utskurna drakhuvudena bär prägel av den fornnordiska stil som var mycket populär, särskilt i slutet av 1800-talet. Byggnaden har också jugend- och schweizerstil. Färgsättningen på fasaden gick ursprungligen i beige och brunt. Taket var klätt med papp, lagt över träribbor för att höja upp skarvarna. Tornet var troligen klätt med kopparplåt.


Under första hälften av 1900-talet fanns det många olika verksamheter i Rostock: småindustrier, pensionat, flera kaféer och ett brett serviceutbud. Hela året lockades besökare till Rostock. Sommartid besökte man hälsobrunnen och under vintern var Rostock en populär skidort. Järnvägsstationen var en viktig knutpunkt där människor, gods och post ständigt passerade. Stationen var även en samlingsplats för traktens ungdom och många äldre gjorde sig gärna ärende hit för att träffa bekanta och se på folklivet.
Tack vare den klara, friska skogsluften byggdes här ett sanatorium för patienter med lungtuberkulos - Kroppefjälls Sanatorium. Det stod färdigt 1911 och blev en betydande arbetsplats. Många människor dog på sanatoriet. Innan det fanns likbilar fraktades de hem med järnväg. De lades i gula trälådor och järnvägsvagnen var märkt med ett kors. Rostock kallades "dödens väntrum". Dels för att sanatoriet låg här men också för att så många pensionärer bodde i Rostock. Skatten här var låg.

Under åren, troligen 1929-30, skedde en del förändringar med bygganden. Taket lades om och takdekorationerna togs bort. Fasaden målades om i en ljusare grågul färg. Fönsterbågarna målades vita och fFoder och knutar gröna.

 

Det tredje stationshuset Med tiden blev stationshuset omodernt. Utrymmet var för litet för väntsal, expedition och godshantering. År 1941 byggdes en ny järnvägsstation i funkisstil strax norr om det gamla, vilken revs när den nya stod färdig. Persontrafiken i Rostock upphörde 1968 och den nya stationen revs 1974. Båda stationshusen hade därmed fått stå här lika länge, i 33 år var.

Kerstin Ljungqvist ©